Gårdagen började med att jag vaknade av en romantisk puss på pannan, då det var dags för Elias att gå till jobbet. Efter det gick jag direkt upp och startade kaffemaskinen.Då jag är fast i kaffets beroende, kan jag inte starta dagen utan en kopp nybryggt kaffe!

Åter till ämnet: När kaffet var i magen & jag hade blivit människa for jag till mina föräldrar för att skvallra lite med pappsen och för att hämta mina kläder som hamnat där i flytten. När jag kom dit så möttes jag av mitt efterlängtade avi från posten, mina grejer hade kommit. Äntligen! Så det blev att fara till posten & hämta ut de, och tänka sig att det var ännu finare irl! Foto kommer vid ett senare tillfälle.

Vid 16tiden, blev jag upphämtad av mamma, hon hade äntligen bestämt sig för vilka smycken hon ville ha. När vi kom dit så pratade personalen med oss som att vi känt varandra hela livet, kanske inte så konstigt när man varit där varje dag i ca en veckas tid. När vi sen var på väg hem så överraskade mamma mig med en kjol jag ville ha, hon är så snäll! Så ett leende på läpparna hade vi båda efter den timmen.

Vid 18 körde jag till Tommarp, där Simone var barnvakt till sin systers dotter.

När jag kom dit så serverades det revben och pommes. Gott!

Till efterrätt blev det marängsviss, då Milla åt rätt många maränger undrar jag om Lotta hade så lätt att få henne att somna sen!? Men Lotta: Jag & Simone försökte få henne att äta banan, men hon vägrade! :)

Här kommer ett foto på Mys-Simone & mys-Milla <3

Än sålänge är dagen bara ung, så just nu innehåller magen enbart en kanna kaffe.

Jag kan istället berätta vad jag har tänkt att äta idag.

Nu till lunch blir det en mumsig sallad och en knäckemacka, sen kommer Elias hem vid 18 och då blir det att laga kvällsmat tillsammans, vad det blir har vi dock inte bestämt. Gissar på att dagen avslutas framför tvn med en stor skål popcorn, mums!  

Skulle jag försöka beskriva i ord vad mina föräldrar betyder för mig så hade jag suttit här resten av året, med sår på fingertopparna.

Så i korta drag:

Mina föräldrar är sådana föräldrar som alla barn borde ha, de är fyllda med glädje, värme & oerhört mycket kärlek!

Under hela min uppväxt har de alltid funnits och ställt upp för mig, även fast jag inte alltid förtjänat det. & alltid har de satt mig och mina två syskon i första rum.

Ingenting i världen betyder mer för de än deras tre barn!

Även om alla barnen nu har "flugit" ut ur hemmet så kommer våra föräldrars hem alltid att vara vårat hem också. Dit är man alltid välkommen & direkt när man sätter sin fot i huset så fylls man av kärlek och värmande ord.

Det är underbart att få komma dit och få vara "barn" på nytt, slippa laga mat & tvätta, glömma alla måsten. Bara få vara och bli omhändertagen, om så bara för en liten stund.

Mina föräldrar betyder oerhört mycket för mig, utan de hade jag inte varit den jag är idag. Så tack för att ni finns och förgyller mina dagar, med glädje & kärlek!

Älskar er nu & föralltid!

Nu har man äntligen fått i sig dagens första kaffe, så snart är man människa igen.

Boken blev aldrig utläst igår kväll, somnade mitt i sista kapitlet, så jag får göra ett nytt försök ikväll.

Efter att jag flyttat ut från min gamla lägenhet & in till Elias så hamnade mina saker lite överallt, eftersom att allt inte fick plats i det nya hemmet.

Så idag återstår att leta rätt på ALLA mina kläder (börjar bli trött på att enbart ha fyra olika outfits att välja på.)

Låt jakten börja! Kommer med updates senare under dagen.

Ha en fin dag!

Nu är det högtid för mig att mysa ner mig i sängen och läsa slutet på "callgirl på Manhattan" Boken är skriven av Tracy Quan, den är helt okej, men inte så väldigt mycket mer.Men ändå måste jag plöja igenom den. Kanske någon har ett bra förslag på en bok värd att läsa?Sov gott alla fina!

Då var det dags att berätta om min första kärlek.
Jag träffade honom när jag började i sjuan på kastanjeskolan i Tomelilla.
Han hette Morgan Johansson & var två år äldre än mig. Redan vid första ögonkastet drunknade jag i hans ögon, det pirrade i magen & jag kände mig lycklig. Och efter ca två veckor var vi tillsammans, han gjorde min tid på högstadiet mycket roligare & mer spännande.
Vi var tillsammans från & till i ca fyra år, sen tog det slut för att känslorna inte fanns kvar. Och efter det hördes vi vid ett fåtal tillfälle, & när vi sågs kändes det som att vi aldrig varit i från varandra. Han blev en kär vän!

Den 26 okt 2006 gick Morgan bort.
Han var en fin människa, som brydde sig mycket om andra & med en stor aptit på livet och allt där till.
Efter allt han gick igenom så vet jag att han har det bättre nu, han är fri!

Jag heter då Anna-Maria Christine Dahl & är nybliven sambo med min underbara Elias.
Då jag tillbringade de flesta av dygnets timmar hemma hos honom så beslöt vi att my place bara samlade damm. Så nu kan vi äntligen påbörja ett liv tillsammans utanför Holmströmsgatans slumm.
Åter till ämnet. Jag fyller 24år i mars (för vissa kan det låta gammalt, men enligt mig har livet precis börjat!)
Jag är född på Kristianstads BB, där ploppade jag ut innan pappa hann parkera bilen, men lika glad var han. Världens bästa tös tittade ju ut!
Min högsta dröm är att ha så många skor att de små "chinabarnen" blir miljonärer! Jag älskar skor! Speciellt iron fist, iron fist gör mig knäsvag & lycklig.
Ber du mig välja kläder så blir det antingen en svin snygg klänning eller mina älskade mjukisbyxor och ett linne.
Kanske även jag inser bekvämligheten med jeans en dag.

 

Nu ska jag göra Elias sällskap framför tvn, han ska få en kyss så han blir knäsvag & ser hjärtan.
Det kommer bli leg... wait for it....

Här kommer en utmaning Simone gav mig, så det är bara till att börja!